_

Idag var en sån där värdelös dag.

Har just vaknat upp från min "koma" som jag legat i. Sovit/groggat i två dygn och äntligen fått i mig lite mat. Folk har ringt mig de senaste dagarna men jag kommer typ inte ens ihåg vad jag svarat? Fick nog en släng av vinter-blä-sjukan skulle jag tro. Eller så drogade någon min drink i fredags. Either way så har jag mått äckligt dåligt.

Jag gjorde dem hos Stephanie på Torsten. Dreadsen + två färgningar innan tog drygt 8 timmar och jag betalade 3500:- för dem plus ett djuprengörande schampo och svamp för 279:-.
Jag är stolt över mig själv att jag vågade, för det var nu eller aldrig som gällde. Sjukt nöjd!

När jag känner att jag står stilla i livet så byter jag frisyr. Ibland önskar jag att jag var tio år igen så man fick leva livet utan bekymmer. Jag tänker och grubblar om allt som går att fundera på. Jag kan aldrig komma ihåg födelsedagar men jag behöver oftast bara lyssna på en låt en gång så kan jag hela texten. Jag kan inte ljuga. Jag är beroende av serien Big Brother. Jag har en dröm att bli en känd musiker och skriva mina egna låtar när jag blir stor. Jag tror att alla kan lära sig precis allt, bara viljan finns där. Jag älskar mitt jobb när jag är på bra humör, men får ångest över att gå dit när jag känner mig deprimerad. Jag hatar överglada människor när jag själv är på dåligt humör. Jag älskar att sova.

När jag är stressad, upphetsad, förbannad eller full så får jag röda utslag på halsen och i ansiktet. Jag anser inte att jag blir attraherad av en viss typ av människor utan ger alla en chans (är bisexuell). Mitt ansiktsuttryck avslöjar alltid mina känslor. Jag dricker te med mycket mjölk och honung. Jag röker marlboro fresh ibland när jag känner för det. Jag kan köra bil, men har aldrig tagit tag i körkortet. Jag gillar inte att följa modet. Jag har inga tatueringar och inga planer på att skaffa heller. Jag blir skitförbannad när folk uttalar sig rasistiskt eller kvinnoförnedrande. Jag använder svordomar flitigt. Jag är nästan alltid ironiskt. Jag älskar att jävlas med mina vänner.

Jag är en dramadrottning på dansgolvet. Jag gillar att spela sällskapsspel. Jag tycker att skoteravgaser luktar gott. Jag vill ha en stor familj i framtiden. Jag blir knäsvag av killar i arbetsbyxor. Jag tycker om att städa hos andra men inte hemma hos mig själv. Jag har en nattandställning. Min favoritmat är stuvade makaroner och falukorv. Mitt känsloliv består av höga toppar och djupa dalar. Jag hatar när jag blir svartsjuk. Jag säger alltid förlåt när jag gjort fel. Jag uttrycker mig hellre genom musik än genom text. Jag blir jättenervös när jag ska umgås med en kompis själv för första gången.

Jag är beroende av handkräm och lypsyl. Jag duschar sällan mitt hår. Jag trivs bäst i mjukisbyxor och en stor t-shirt. Jag har naturligt långa och starka naglar. Jag älskar känslan när man är utomlands. Jag tycker det känns läskigt att växa upp och ta ansvar. Jag gick dans på gymnasiet endast för att jag inte tog mig in på musik och sen valde något slumpmässigt. Jag får panik av spindlar. Jag gillar inte att vara ensam. Jag tycker om att lösa korsord. Min favoritmåltid på dagen är frukost.

Inspirerat av: Egoinas Värld

Det sägs ju att vänner är det viktigaste man har i livet. Vänner man kan umgås med, snacka med, lita på. En vän kan stanna hela livet. Så vad gör man när man sakta men säkert känner att vän efter vän börjar vända ryggen och springa efter och dina egna fötter är tunga som bly

Ensam är stark? Nej. Har nog aldrig känt mig så svag i hela mitt liv som jag gör nu.

Har haft problem med magen nu i flera månaders tid och det har bara blivit värre och värre de senaste veckorna så jag tog äntligen tag i det och ringde till läkaren. "Prova med mjölkfri kost i 14 dagar". Ja men snälla jag vill ta blodprov och få faktiskt testresultat som man kan lita på. Är det mjölkprotein? Laktosintolerant? Gluten? Ska tydligen exprimentera mig fram som någon jävla labbråtta.

Nej.
Eller jo.
Eller nej.
Fan.

Vill inte vakna upp en dag och inse att jag begått det största misstag i mitt liv.

Vill å andra sidan inte heller vakna upp och inse att jag levt en lögn.

Eller så gör jag bara som jag gjort hittills: Stänger av allting som kallas känslor, stänger in mig långt inne i mitt skal och håller för öron och ögon. Vill inte känna efter. Vill inte ta tag i livet. Inte än.

Vars var du när jag behövde dig som mest?
Vars var du alla gånger som jag ropade på hjälp?
Du ignorerade mig då
Men nu,
Nu när du insett vad du förlorat
Då finns du där

Men vars var du när jag behövde dig som mest

Konsekvenser är ett ord som jag nu strykit från min ordlista. Förut var det allt som betydde någonting för mig.
"Vad händer om jag gör så", "vad händer om jag inte gör si eller så" bla bla bla i all evighet.
Nu gör jag det jag känner för och jag får ta konsekvenserna av det sen nån gång. Mitt framtida jag kommer förmodligen hata mitt nuvarande jag, men vafan, jag kan inte gå tillbaka för den personen är död.

Kan ärligt säga att jag nog aldrig känt så här förut, både på gott och ont.

Har inte så mycket att säga. Det spårar ur bara! Men på ett bra sätt.